No One Dies A Virgin, Life Fucks Us All
Man vet ju aldrig hur livet blir. Förväntar att jag mig att bli överkörd av en lastbil så är det i stället en treåring som sparkar mig på smalbenet. Det gör mindre ont med den filosofin, även om treåringar kan vara jävligt bra på att pricka.
Nu vet jag ju i alla fall att jag får jobba kvar när mitt vick går ut. Pust. Men man vet ju aldrig, kanske hade systemet blivit hackat och de fått fram någon fil som dementerade att jag vart rysk knarklangare, sålt japansk mangaporr till hemlösa barn och jobbat som strippa under min korta visit i Las Vegas.
But they still want me, som man säger.
City Of Black & White
Jag börjar fundera på om jag drabbats av kronisk braindamage efter allt snytande. Dessutom har jag själv nu diagnostiserat mig själv med lunginflammation nu efter 3 veckors snorande.
Trött - Check
Ont i lungorna vid djupa andning - check
Hostar gula klumpar med blod i - dubbel check
Långvarig förkylning - Trippelcheck.
Eller att jag möjligen att jag har Cystisk fibros. Dvs om man bortser från små detaljer som att jag inte har haft upprepade infektioner i lungorna, undernärd, inget problem med levern, aldrig haft gallstas eller 97 procent av symptomen.
The High End Of Low
Tur att jag inte är läkare. Jag är värdelös på att ställa diagnoser.
Trots att vårdcentralen var fullbokad lyckades dem klämma in mig för att kolla så att jag inte hade lunginflammation. Dvs fort som fan ut ur sängen, krångla sig i första bästa tröjan och gasa iväg in till stan utan frukost i magen.
Sagt och gjort, så hade jag skänkt mer än nog av mitt blod till vårdcentralens vampyrer och snyggläkaren konstaterade att det är bristningar i musklerna kring lungorna. Så nerknarkad av värktabletter och ett par dagar till av självömkan så ska jag vara frisk som en nötkärna.
