Plugga Bör Man...
Jomen visst, varför spendera hela dagen ute i den underbara, underbara sommarsolen, när du kan sitta inne och plugga. Varför gräva ner tårna i sommargräset när du kan gräva ut ögonen ur sina hålor av trötthet. Varför bli brun när du kan vara likblek. Vem vet, om jorden skulle invarderas av vampyrer skulle det ju ta en sabla tid innan de såg skillnad på dig och de själva. Man kan ju kort säga att denna uppsats är en riktig life saver.
På fredag kommer friheten, som jag längtar!
Living On The Edge
Före
Efter
Du vet att du bor i ett studentområde när du kommer hem klockan 2 på natten och inser att någon har haft en dunderfest och slängt ner soffan från 3:dje våningen... Detta för att sedan inse att du bor i ett huliganområde, då någon smart jävel bestämt sig för att leka pyroman på morgonkvisten och startat en majbrasa mitt i soffan...
Jag undrar hur detta geni tänkte när han/hon satte fyr på soffan 2 meter från ingången till 100 lägengheter...
Sommar!
Och så flög ännu en dag förbi då jag sitter nedgrävd i böckerna tills efter klockan nio. Min mage skriker av misshandeln och hjärnan är än en gång likt en burk med äppelmos. Men så går det när man slarvar med kommunikationen.
Idag har Emil och jag lekt domarproffs på Yrans första dag. När man står i regnet med musiken dunkandes, publiken skrikandes och de tävlande dansandes på plan vet man att man lever. I morgon kommer jag placera min rumpa i det gröna sommar(!)gräset och bara njuta. Thats for sure!
If This Dosn't Kill Me...
För fem minuter sedan packade jag och Karin ihop våra böcker och la ned uppsatsskrivandet för dagen. 10 timmars pluggande, 5 kg socker och en hjärna i äppelmosformat-senare kan vi med gott samvete gå och lägga oss.
De som trodde universitetet var som en dans på rosor med legitimerad ledighet misstog sig rejält. Man kan snarare se det som 3 år av fattigdom med en tutch av stress, hjärnförbränning, lycka och vänskap.
Staying Alive
Att komma hem 21.30 verkar vara standard. Magen min lever pensionärsliv och gillar det inte. Kort sagt ingen review av Boden, men jag bjuder på en smarrig bild från Lovisa. Norrlandssolning kallar jag den (man fryser nämligen till is om man tar av sig mer kläder)
A World For Crazy Busy People
Jag känner mig som en överbokat Blondinbella.
9:00-17:40 - Bränna de fåtal hjärnceller som inte hunnit kapkejsa under denna B-uppsats.
17:40-18:10 - Fritid kallar somliga det, jag skulle snarare kalla det vacuum-minuter. Det är sånna där minuter som exicterar men egentligen inte finns. Har man tur kan man hinna mosa in en macka i sitt magvacuum.
18:30-20:00 - Domarträning inför Yran (woopwoop!)
20:00-21:30 - Nollningsplanerande
Jag börjar så smått inse varför min lägenhet ser ut som den gör. Jag är ju aldrig hemma! När jag i morgon vräkt mina hårhamstrar som bosatt sig i hörnen, lovar jag att köra en Boden-review!
Live Like Its Your Last Day
Hugo och jag har just snackat longboards i över en halvtimme och snubben har spånat runt hela dagen och dreglat efter snygga brädor.
Ida - Ah men kör på det nu, det kommer bli grymt!
Hugo - Jag ska fan göra det.
Hugo - Nu ska jag göra mitt första impulsköp!
Ida - ......
Ida - HAHAHAHAHAHAHA
Har man spånat runt på brädor hela dagen kan man tusan inte ens stava till impulsiv!
On The Highway To Hell
Sitter på tåget hem från Boden efter en toppenhelg i det Norrländska inlandet.
Sitter och andas i min halsduk för att inte kolvippa av syrebrist och killen framför har hela näsan nedkörd i sin juiceförpackningen för att inte tokstorkna och falla ner och dö på stället. Funderar starkt på varför de använder sig av giftampuller vid avrättning i USA, det räcker väl med att hyra in en snubbe som inte duschat på två veckor. Minst lika dödligt och garanterat smärtsammare död....
Kreativiteten Flödar I Form Av Raka Sömmar
Ja, okej. Det blir nog ingen modebloggare av mig, men nu (i söndags) är kjolen i alla fall klar. Jag och symaskinen hann inte ens bli osams och trippa på den fina linan påväg till skiljsmässa eller ett eventuellt kollektivt självmord. Detta måste vara ett tecken på att vi borde fortsätta vår kärleksrelation, eller vad tror ni?
Life Shines On Me
Kristihimmelsfärd infaller nu i helgen och var enda kotte verkar lämna stan. Men som tur är har jag världens finaste vänner och Lovisas familj adopterar mig i helgen. Så i morgon far Lovisa, jag och Robin mot Boden och jag hoppar av glädje.
Lovisa har lovat mig att visa det bästa av Boden och inte är jag dum inte. Nog förstår jag att det måste vara de legendriska brasorna som Boden-borna använer sig av för att beställa utkörnings-pizza (som självklart levereras med häst och vagn).
Killing Me With Goodness
,Bilden stal jag från Mama Ana
Jag börjar misstänka att min vän Anna inte gillar mig. Att hon försöker ta död på mig genom att chocka kroppen till hjärtstillestånd. Hon varvar dödsträning, dödstidigt (läs kl. 07,00 en fredag) med dödsgod mat och diabetesframkallande dödsgoda sötsaker som man inte kan motstå att stoppa i munnen.
Och jag faller dit varje gång!
Idag har jag åkt dit igen. Anna och Jessica har idag lurat med mig på totaltraining för att sedan avsluta med middag (ifall vi inte är tillräckligt döda efter passet så kan vi ju alltid äta ihjäl oss). Så i kväll mina vänner, kommer ni att få släpa hem mig i en liksäck.
Tandtrollsmonster
I morse fick jag ett ryck och bestämde mig för att gå till tandläkaren. Med tanke på att det var två år sedan mitt senaste besök så kunde det ju leva både tandtroll och stenmonster där inne.
Sagt och gjort.
Klockan 13 vandrade jag in på kliniken och överlämpade mig själv och min käft till två tandläkarstudenter. Och som de pillade, kikade och funderade. 3h (!!!!) och 28 kronor fattigare gick jag tillslut därifrån. Nu är jag halvt utbildad till tandläkare och käften skinande ren. Om två år kommer jag tillbaks, that's for sure!
We Will Make It Happen
Uppsatsskrivandet är i full fart, Karin och jag tyckte det var så roligt att vi tog det gamla arbetet och kastade i papperskorgen och började om. Då blir det ju nästan så att vi skiver två uppsatser.
Förra veckan hann vi sitta ute i två dagar, bränna sönder oss i vårsolen, svulla kladdkaka och skriva ner en och annan tanke. Vi får se vad denna vecka har att erbjuda!
World Champion
Bilden lånad av Lovisa
På något konstigt vis är helgen alltid för kort. Den är kort på samma vis som kvällarna har för få minuter och solen för några soltimmar. Det måste vara universums sätt att jävlas.
Gårdagen sprangförbi. Karin, Steven, Lovisa och jag gav vädergudarna fingret och satte oss i shorts (Steven) på en uteservering och svullade förmycket glass. Efter det begav sig Lovisa, Robin, John och jag till golfbanan i Holmsund för att svinga iväg lite bollar. Efter lite tips från coachen fick jag äntligen iväg en boll på över 100 meter och klassar nu mig själv som världsmästare i utslag.
Kära Granne!
Kära Granne!
Självklart är det så att man ska få ha fest och spela basen så högt att glasen skramlar någon gång ibland. Men du får gärna hälsa dina vänner att om man drabbas av dyselexi på fyllan kanske man ska tänka sig för innan man börjar tokbanka och plinga på en dörr klockan 01,00... eller varför inte dricka lite mindre så man fortfarande har kvar egenskapen av att läsa dörrskyltar?
Det är nämligen så att det finns människor (läs. jag) som passar på att sova på natten och dessa sovande människor måste händelsevis inte uppskatta att det står en drös med främmande och fulla män som går lös på sin ytterdörr.
Kära hälsningar
Din granne
