Kreativiteten Flödar I Form Av Raka Sömmar
Ja, okej. Det blir nog ingen modebloggare av mig, men nu (i söndags) är kjolen i alla fall klar. Jag och symaskinen hann inte ens bli osams och trippa på den fina linan påväg till skiljsmässa eller ett eventuellt kollektivt självmord. Detta måste vara ett tecken på att vi borde fortsätta vår kärleksrelation, eller vad tror ni?
Life Shines On Me
Kristihimmelsfärd infaller nu i helgen och var enda kotte verkar lämna stan. Men som tur är har jag världens finaste vänner och Lovisas familj adopterar mig i helgen. Så i morgon far Lovisa, jag och Robin mot Boden och jag hoppar av glädje.
Lovisa har lovat mig att visa det bästa av Boden och inte är jag dum inte. Nog förstår jag att det måste vara de legendriska brasorna som Boden-borna använer sig av för att beställa utkörnings-pizza (som självklart levereras med häst och vagn).
Killing Me With Goodness
,Bilden stal jag från Mama Ana
Jag börjar misstänka att min vän Anna inte gillar mig. Att hon försöker ta död på mig genom att chocka kroppen till hjärtstillestånd. Hon varvar dödsträning, dödstidigt (läs kl. 07,00 en fredag) med dödsgod mat och diabetesframkallande dödsgoda sötsaker som man inte kan motstå att stoppa i munnen.
Och jag faller dit varje gång!
Idag har jag åkt dit igen. Anna och Jessica har idag lurat med mig på totaltraining för att sedan avsluta med middag (ifall vi inte är tillräckligt döda efter passet så kan vi ju alltid äta ihjäl oss). Så i kväll mina vänner, kommer ni att få släpa hem mig i en liksäck.
Tandtrollsmonster
I morse fick jag ett ryck och bestämde mig för att gå till tandläkaren. Med tanke på att det var två år sedan mitt senaste besök så kunde det ju leva både tandtroll och stenmonster där inne.
Sagt och gjort.
Klockan 13 vandrade jag in på kliniken och överlämpade mig själv och min käft till två tandläkarstudenter. Och som de pillade, kikade och funderade. 3h (!!!!) och 28 kronor fattigare gick jag tillslut därifrån. Nu är jag halvt utbildad till tandläkare och käften skinande ren. Om två år kommer jag tillbaks, that's for sure!
We Will Make It Happen
Uppsatsskrivandet är i full fart, Karin och jag tyckte det var så roligt att vi tog det gamla arbetet och kastade i papperskorgen och började om. Då blir det ju nästan så att vi skiver två uppsatser.
Förra veckan hann vi sitta ute i två dagar, bränna sönder oss i vårsolen, svulla kladdkaka och skriva ner en och annan tanke. Vi får se vad denna vecka har att erbjuda!
World Champion
Bilden lånad av Lovisa
På något konstigt vis är helgen alltid för kort. Den är kort på samma vis som kvällarna har för få minuter och solen för några soltimmar. Det måste vara universums sätt att jävlas.
Gårdagen sprangförbi. Karin, Steven, Lovisa och jag gav vädergudarna fingret och satte oss i shorts (Steven) på en uteservering och svullade förmycket glass. Efter det begav sig Lovisa, Robin, John och jag till golfbanan i Holmsund för att svinga iväg lite bollar. Efter lite tips från coachen fick jag äntligen iväg en boll på över 100 meter och klassar nu mig själv som världsmästare i utslag.
Kära Granne!
Kära Granne!
Självklart är det så att man ska få ha fest och spela basen så högt att glasen skramlar någon gång ibland. Men du får gärna hälsa dina vänner att om man drabbas av dyselexi på fyllan kanske man ska tänka sig för innan man börjar tokbanka och plinga på en dörr klockan 01,00... eller varför inte dricka lite mindre så man fortfarande har kvar egenskapen av att läsa dörrskyltar?
Det är nämligen så att det finns människor (läs. jag) som passar på att sova på natten och dessa sovande människor måste händelsevis inte uppskatta att det står en drös med främmande och fulla män som går lös på sin ytterdörr.
Kära hälsningar
Din granne
Work in Progress
Work in progress
Dagen D
I morgon är det dags.
I morgon kommer brudarna för att slå besöksrekord i skokartongen och kalasa trerätters. Mina kock-gener darrar av nervositet och magen slår volter av förväntan. There is no going back, nu jäklar!
... Now It Looks As Though They're Here To Stay
Jomenvisst så atte....
Vädergudarna glömde visst våren och kör på vinter året runt. Absolut, det är fine för mig. Att odla fräknar, springa barfota i gräset och knarka sol är ju ändå bara sjukt överskattat.
Not.
Ge mig sommar!
Yesterday All My Troubles Seemed So Far Away...
Tårna har gått från likfärgade, till blå och slutligen till normalt svenne-vita.
Igår åkte jag tillsammans med alla andra fina friluftsare till en skjutbana 2 mil utanför Ume. Efter en säkerhetsgenomgång var det äntligen min tur att lägga fingrarna på geväret. 50 skott, 2 skjutna lerduvor, en blåmassakerad axel och ett par bortdomnade fosingar senare, kunde jag glatt konstatera att det minsan inte skulle bli någon jägare utav mig. Dvs. såvida det inte är stilla stående elefanter vi jagar. Men eftersom jag tycker mycket om elefanterna så tror jag att jag skippar det hela med jägaryrket.
Kvällen avslutades med grillat, tårta och lekar. Kan inte bli så mycket bättre!
Im Living in The City Of Color
Och så var vi plötsligt inne i maj.
Vårkänslorna svänger lika fort som vädret. Med strålande sol kommer fnitterlikande bubblor av vårkänslor. Men lika fort som de skapas spräcks de. Mörka moln har nämligen den egenskapen, att sticka hål på saker och ting. Våren firades i alla fall in med lite snö i dikena, marienart kött på grillen, öl i glaset och fint sällskap vid spelbordet.
Mörka moln må vara duktiga på att sticka hål på vårbubblorn,a men lyckobubblan är banne mig inte lika lättspräckt. Im Living in The City Of Color
Im Certain, It Will Change Our Ways
I tisdags var det dags.
Idun var fullproppad av svartrockare och män i alla åldrar och storlekar. I publikhavet var det halvt storm och ur högdalarna dunkade musiken för fullt. Kvällen kan inte beskrivas på annat sätt än Fabulous!
Monsters Never Sleep
Lyssnade på P3 Dokumentär om Hagamannen igår.
Att nu bo i samma stad gör det hela lite mera verkligt. Genom att veta vilka gator överfallen skett på och via reportaget få smaka lite på den skräck som Umeås invånare fått leva under, får mig att tänka på en levande mardröm. Införskaffandet av kamphundar måste slagit i taket. Hade jag inte haft en best vid min sida och små metallkulor inopererade i mina knogar som permanenta knogjärn, hade jag inte vågat ta mig hem själv på kvällarna.
Nu i efterhand är det skrämmande att se "hur nära skjuter ingen hare". Hur Hagamannen stått och flåsat, bara en trädörr emellan frihet och fångenskap och hur två kvinnor nästan dog på grund av den trädörren. Skräcken för att inte bara bli våldtagen utan även halvt ihjälslagen kan förändra beteendet på en hel stad. Hur männen ständigt fått betraktas som eventuella våldtäktsmän och 700 personer fått toppsas för att bevisa sin oskuld.
Allt visar på hur en sjuk människas beteende inte bara påverkar hans omgivning, det påverkar hela samhället.
Min Himmel Så Blå
Hade jag inte vart stel som ett kylskåp hade jag nu slagit trippelvolter av lycka. Mardrömsveckorna i skolan är över! Semiotikuppgiften är inskickad och jag firar långhelg med att överdosera på socker.
