Total Disorder

 

 

Är ju ungefär sådär skitupptagen med att leva mitt liv, solknarka, spontanäta för mycket tårta och njuta av livet. Värmen har intagit Umeå, alla innegårdar luktar grillat och grannen har just inspekterat sin kite. Det smakar sommar på min tunga. 

 

 

Nej jag är inte död. Mina vader däremot går ju att diskutera huruvida de räknas som livlösa eller ej. Mysfarbrorn har återvänt till istiden (ja vi har fortfarande snö på sina ställen) och har bestämt att vi ska ut och springa 5 km två-tre gånger i veckan. Asfalt har ju en smärre påverkan på ovana benhinnor och vader. 

 

Hur som haver. Folks, Im back! 

Helt plötsligt så sitter man där med en flygbiljett hem till mina fina för en supersnabb weekend i Hästköping och en returbiljett för två. Kan det bli så mycket bättre än så? Bortsett från en viss efterlängtad arbetsintervju så blir svaret - nej! 

 

 

 

 

Min finfina vän Melen utmanade mig på med en liten frågelista med sissodär en triljard frågor. Då jag känner att era söta små hjärnceller inte ska spricka av information overload så knippsade jag två frågor. 

 

 

 

Minst en gång om dagen. Oftast jag själv. Eller jag själv 99,9 procent av fallen så är det jag själv. Är nog bara jag själv som rättfärdigas att kalla mig lat när jag gjort klart nästan hela tentan en vecka innan dagen D. På tal om lat så ska jag nu slakta den sista tentafrågan så att jag sedan kan njuta av en veckas ledighet. 

 

--------------------------

 

 

 

Är inne på mitt tionde fotbad sen i lördags. Fötterna befinner sig nästan mer under vatten än över och man kan ju snart börja undra om mina skrynkliga små russin till tår snart börjar odla simhud mellan tårna. Inflammationen har i alla fall läkt fint och det är ju huvudsaken. Nu ska jag sätta de första fotstegen utanför dörren sen i fredags, blir ju spännande och se om de ryska bombplanen lyckats spränga bort universitetet eller om allt är sig likt.

 

So long! 

 

 

Ända sen jag flyttade hit till världens ände så har jag börjat äta allt mindre kött. I och med att jag bor i veganstaden-Umeå har det startat små tankesnurror hos mina nära och kära och vissa börjar fundera på om jag håller att förvandlas till vegetarian. Att bli vegetarian är ett steg som känns på tok för stort att ta. Men det finns saker som jag tycker är värt att resonera över i vår köttkonsumtion.

 

En stor anledning till varför jag väljer att äta vegetariskt (bortsett från det faktum att det är sjukt gott) är för att det svenska köttet är dyrt och för att det danska köttet inte ses som ett alternativ. Efter en snabb titt i köttdisken kan vem som helst konstatera att det danska köttet är avsevärt mycket billigare än det svenska. Men det finns också en anledning till varför det ser ut just så - danska köttbönder behöver inte förhålla sig till samma restriktioner svenska bönder.

 

I Danmark klipper man svansen på grisarna (detta för att de inte ska börja gnaga av varandras svansar, vilket är ett beteende som uppstår hos grisar som är ihoptryckta alldeles för tett) och man fixerar suggorna med hjälp av järngrindar för att de inte ska kunna röra på sig. I Sverige är det lag att grisarna ska ha bra och rikligt med underlag, så ser det inte ut i Danmark. Där får grisarna inte alltid något bra underlag och de får dessutom betydligt mycket mindre yta att leva på.

 

I mina ögon är detta djurmisshandel och ingenting jag står för. Min köttkonsumtion är i mina ögon inte värt så pass mycket att jag tycker att det är nödvändigt att en gris ska få leva i misär. Av den enkla anledningen avstår jag därför från att köpa danskt kött.

 

Visst är den svenska köttindustrin inte alltid något man kan kalla för idealiskt. Men genom att köpa svenskt kött bidrar vi även med viktiga pengar som kan hjälpa bönderna att utveckla deras hantering av djuren. Att det danska köttet sedan ska transporteras 150 mil upp till nordpolen är inte heller något som jag tycker låter som en genialisk idé.

 

En enskild människa kan inte göra allt. Men en är mer än ingen. 

Krigarbacken hemma i Playa Colorada, Venezyela.

 

 

 

 

 

 

 

 

 För i sommar ska jag lära Samson att surfa och åka kickboard! 

Så jäkla grym hund! 

 

 

Vaknar mitt i natten och funderar lite över om jag har växtvärk. Snart 24 år gammal och längre än majoriteten, jag känner rent spontant att jag inte är i något större behov av några extra centimeter. Men på något vis är den känslan jag känner något man skulle kunna kalla växtvärk. I varje fall om man lägger till lite fantasi. Det är ju trots allt musklerna som växer. 

 

Träningsvärken börjar kännas som en härlig kronisk värk. Går den över så skaffar vi lite ny. I sommar då jäklar ska vi kunna använda armmusklerna som flytdynor! 

 

 

Jag längtar fortfarande ohälsosamt mycket efter lite äventyr. Trots att våren sakta men säkert även börjar överta de norra delar av Sverige så skriker min kropp skriker efter D-vitamin. Kanske är det så att den lille nissen som är avsvarig över hjärnsignalerna inte upptäckt buggen som gör att jag varje år får ohälsosamt starka cravings efter vår, sol och nya platser.

 

Idag saknar även mina näsborrar lukten av vårblommor och synen Norrköpings underbara gator. Jag hoppas vi ses i sommar! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Varje gång jag öppnar min frys blir jag lite varm i magen och känner mig helnöjd. Inte bara helnöjd utan även som världens mest bortskämda unge. Under snabbvisiten i hemma i Norpan blev jag bortskämd med pappas goda fisk, mammas goda såser och pelles smaskiga grillbitar. Men att sedan få hela resväskan fullsmockad med bär, svamp och hemmagjord äppelmos kan ju få vilken matälskare som helst att trippa på moln.

 

 

 

 

Jag är tillbaka i Umeå och den nya kursen Filmproduktion har visat sig vara århundradets slappaste kurs. Känner på mig redan nu att den är så slapp att mina hjärnceller halvt kommer att börja gå i dvala. Som den arbetsmyra jag är sprätter det i kroppen. Jag vet inte riktigt hur man hanterar så mycket ledig tid. Vad gör man egentligen när man är ledig?

 

Tränar, läser, syr, fikar och njuter av solen. Låter ju ganska gött det med. 

 

 

 

 

 

 Jag är så tentahög som man bara kan bli när man taggat upp för en tenta i flera dagar och sedan mosat ner vartenda litet ord man vet. Den härliga matta och lyckliga känslan får mig nästan att låta som en junkie. Men hur man kan inte vara lycklig när man inväntar

 

- Tenta-sushi

- Påskharen

- Tågresa ner mot stamcellerna och syderligare breddgrader

- Mina finaste lurvbollar

 

 

 

 

 

 

Kanske är det inte helt nytt att jag håller på att omvandla mina myggbett till muskler till lite större insektsbett och att jag skulle kategorisera mig själv som hurtbulle snarare än soffpotatis. I och med detta så testade jag idag IKSU's splirrans nya träningspass - Grit strength.

 

Styrka och explosivitet snarare än styrka och uthållighet, precis vad mina små myggbett behöver! Så om vi inte  passar oss kommer vi kunna använda förväxla mina armmuskler med flytdynor i sommar.